Tiden väger någonting. Tiden har en massa.
Jag ser spåren på min kropp och jag känner tyngden.
Men hur ser mina årsringar ut?
Tanken skrämmer mig lite.
Vad har jag ens gjort med min tid?
Ibland vill jag sprätta upp en ring som är för hårt knuten.
Jag vill lösa upp den och göra om den ännu bättre.
Men ringen kan aldrig bli ogjord och vad spelar det ens för roll?
Jag påminner mig själv om hur värdefullt även ett tungt smycke kan vara.
Årsringar, mina cirklar. Jag tar hand om dem, stora och små.
Den växande massan blir tyngre och stadigare där jag står.
En oursäktad närvaro. Jag är tung nu, stark.
Är det såhär det känns att äntligen kunna drömma?
Jag har alltid varit en rockstjärna
och inga smycken i världen är för tunga för mig.
VERK:
I WAS ALWAYS A ROCKSTAR
70 cm x 170 cm x 40 cm
[garn, textil]
THIS IS A CONCERT
15 min
[performance]
