Hantverk har genom alla tider varit en produkt av omgivningens förväntan på kvinnors roll som omhändertagande - att alltid vara till lags för andra. Kvinnans egenvärde satt i väven. Hennes hantverkskunskaper visade hur attraktiv hon var som blivande hustru.
Jag har sytt kläder av gamla vävar, kläderna kan anses vara avslöjande. Min tanke med det är att visa upp två typer av kvinnligt förtryck, det kroppsliga och den underskattade konsten som är hantverket. Jag vill sammanfoga förväntningarna som funnits genom alla tider på vad en kvinna ska vara. Samtidigt vill jag lyfta trasmattorna som i sig har ansetts som “fulmattor”. De ihopsydda mattorna hänger i ögonhöjd för att besökaren ska mötas av dem rakt framifrån. Det är ett sätt att lyfta mattornas inneboende värdighet då de annars ses ovanifrån. På samma sätt framhäver personen i filmen trasmatte-kjolen när hon bär upp den.
