Material, lukter och färger vi associerar med glada minnen gör oss glada utan att vi egentligen behöver tänka på dem eller varför. En assiett med ett visst mönster din farmor hade, ett tyg med samma textur och färg som din barndomsfilt. En lukt kan ta dig på en resa genom tiden tillbaka med din mammas kök. Det kan även få en motsatt effekt och göra oss ledsna, arga eller förtvivlade.
Att acceptera att vi och våra minnen, som i slutändan är det enda av värde vi har kvar, inte längre kommer existera är svårt för de flesta människor på vår planet. Vad finns kvar av och när vi själva är inte längre lever? Är minnet av dig det fysiska material du lämnar efter dig? Är det ditt avtryck på allt du rört och påverkat i livet? Eller är det minnena andra har av dig, och vad händer när även dem tynar bort och glöms?
