Luft
Allt bara faller. Tiden står stilla. Där allt finns och ingenting. Du vänder dig åt ena hållet. Du möts av en gräns och inget. Du vänder dig om och allt är borta, allt bara finns, men ändå inte.
Du känner dig fri. Den omfamnar. Lovar om en morgondag där i mellan. Längtan tränger sig djupare, långt bort, något tar tag i.
Allt som fanns och inte finns, mellan tiden som var och inte kom. Allt dröjer kvar, men ändå borta. Fyller allt med sin närvaro här och där, i mellan. Tomhet finns inte. För tiden som var fylldes av allt som finns. Du känns inte men ändå omsluter du, du fyller, mellan tiden, allt.
Allt som var, allt som kom fast det inte fanns. Mellan natt och dagen, ögonblicken, tiden där i mellan.
Den ropar, den viskar, den smeker, den drar, den säger.
”Greppa du människobarn, med din råa styrka.”
Den står där och gäckar.
”Försök att fånga mig, ta tag i mig, känn efter. Precis NU. Fast nyss och här, var nu.”
