Mitt namn är Simon, jag är 28 år och bor för närvarande i lilla Sköllersta utanför Örebro. Innan jag började på Skrivarakademin pluggade jag till litteraturvetare. Fascinationen för språket har jag haft med mig så länge jag kan minnas. Inför språkets skaparkraft, hur det kan ringa in erfarenheter och frammana nya världar. Både läsningen och skrivandet äger den förmågan. Författaren Toni Morrison säger i sitt Nobelpristal att språket är det enda som kan skydda oss från skräcken som det onämnda ingjuter i oss. Och så har det fungerat för mig, skrivandet som ett sätt att försöka kontrollera mörkret, men också frambringa lite ljus.
Min text är ett utdrag ur det romanprojekt jag arbetat på i projektkursen, och som kretsar kring Lo som flyr staden och startar om sitt liv på landsbygden, på en plats som också den är i rörelse. Kanske kan man kalla det för en ekoskräckberättelse om ensamhet och längtan.
